Vissa dagar.

Jag fumlar med orden idag. Skriver och backar, stänger ner och öppnar upp igen. Jag vet inte varför det är så svårt. Allting annat har gått så bra idag, och det är det som jag försöker skriva om, men det tar liksom emot. Det känns som skryt, som någon slags självhävdelse.

Men jag vill ju skriva om att jag har haft utvecklingssamtal med min chef och att jag har fått beröm, eftersom det känns stort och viktigt för mig för jag har kämpat med mitt resultat. Men för vem som helst som inte är antingen jag eller min chef så låter detta ju bara som att jag hävdar mig själv. Se mig för hur bra jag är typ. Det är fan synd.

Men det är också alla de där små sakerna som gör att livet känns enkelt idag. Som att solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen, att mitt nya kontor känns stort och fint och luftigt, att varje problem som har lyfts till mig under dagen har kunnat lösas på cirka en minut styck. Att en kväll väntar där det bara är jag och mitt barn i soffan, chokladglass och valfri film på Netflix. Och livet är ju inte alltid enkelt, så att ändå ha känslan är ju bra jäkla fint.