Hemstaden.

Jag sitter på tåget. På väg till den lilla staden, hemstaden. Det är bara för dagen, några timmar på vårt huvudkontor. The Dead South spelar genom små lurar i mina öron. Jag har bara åkt i tjugo minuter men har redan passerat ungefär en miljon träd. De är gula och röda och orangea och jävligt snygga.

Jag hoppas att dagen flyter på fint, för jag vill köpa ett knippe blommor och knacka på hos min mamma, överraska henne på födelsedagen. Det känns fult att försöka passera obemärkt genom sin hemstad en helt vanlig dag, men om jag skulle försöka mig på det på hennes födelsedag är jag inte helt säker på att jag får stå kvar i testamentet.