Oundvikligt.

Och så blir det vardag igen. Under min semester bestämde jag att kvällar och helger ska få vara lediga i höst, att datorn inte ens ska få följa med hem från jobbet. Fyra veckor in på hösten bröt jag det löftet. Det var fina veckor. Men nu är vi tillbaka till vardag, tillbaka till rutiner. Jag har ingenting emot det, inte egentligen. Jag tycker om vardagen. Som nu när Adrian sitter vid matbordet och gör sin geografiläxa och jag plockar och stryker kläder inför kundmötet imorgon och vi pratar om landskap i Sverige. Det är alldeles tyst runt oss, det enda som hörs är det vi gör och våra röster. Det är skönt. Ingen stress, bara en lugn kväll full av vardag.