Och väl där går vi runt runt, hand i hand. Sitter på en uteservering, dricker vin och äter fantastiska stenugnsbakade pizzor. Metallica är överväldigande. Egentligen inte alls i min musiksmak, men det är något med dem som jag inte kan stå emot. Kan inte parera fascinationen.
På natten köper vi med oss cheeseburgare och vaniljshakes och kryper ner under täcket i hotellsängen. Det är så oerhört fint i all sin enkelhet. Hundra gånger bättre än alla fine dining- middagar i hela världen.
Och jag tror, jag tror verkligen att vi börjar hitta tillbaka igen. Han till sig själv och vi till oss. Vi börjar bli bra igen.
Härligt! Det kommer bli bra!
SvaraRaderaOkej, jag har varit översämst på bloggläsande hela sommaren. Men nu har jag läst ikapp här vettu och här kommer därför en monsterkommentar för att jag inte orkade göra fler på rätt ställe.
SvaraRadera1. Vilken kämpe du är! Alltså VILKEN KÄMPE! Jag vet ju såklart inte helt hur allt är och känns och så, känner ju inte er, men jag har diverse olika i alla fall liknande situationer i bagaget. Känslan av att vara den som mår bra egentligen men ändå inte mår bra sådär, och hur fel man känner att man kan hamna. Behovet att bli sedd utan att kunna kräva för mycket. Så all credd till dig, både för att du delar med dig och för att du kämpar så in i bomben bra!
2. Ja, kaffe på jobbet smakar pyton.
3. Jag är också inne på att lova massa saker om mig själv. Har lagt upp någon form av galet träningsschema och kämpade med min själv i tio minuter i ICA-kön igår för att inte låta lite finsk färsk lakrits åka med i korgen för att vardagarna i alla fall kan få vara godisfria (jag vann!, men det är bara vecka ett än så länge).
4. Och tillslut. Vilken helg! Han finns där inne, det märks ju ändå. <3
Glömde en sak; man kan säkert googla på hur det var innan man hade google. För jag kommer inte ihåg. Men jag minns något om nationalencyklopedin i massa volymer på skolbiblioteket när man skulle "forska", kan det var det?
SvaraRaderafint <3
SvaraRadera