En glimt av honom.

Kanske har vi lagt det värsta bakom oss nu. Sen jag vrålade ut min smärta häromdagen har han förändrats, blivit mer sig själv igen. Jag tror att det även gjorde sjukdomssituationen lite bättre, att han inte bara går runt och känner sig eländig, för han verkar ha mått mycket bättre de senaste dagarna. Liksom skrattat, skämtat. Varit sig själv. Och det är en så stor lättnad, för jag har varit orolig att han inte fanns längre, han som jag blev kär i.