Jag har slutat kämpa emot tankarna på jobbet. Det var en orättvis kamp som jag aldrig kunde vinna, så jag accepterade jobbfunderingarna. Lät insikten om hur jag vill bygga upp vår centrala kundservice fladdra ner och in i mig när jag stod och strök en tröja.
Drog ut sladden till strykjärnet, startade datorn och skrev ner allting i ett mail till mig själv. Nu längtar jag till den tolfte augusti, till att jag får öppna det där mailet som en liten present till mig själv, börja dra i alla trådar, låta hjärnan börja arbeta, låta den löpa fritt.
Nä men helt rätt tycker jag! Man får nog lättast bort tankarna genom att veta att de finns på pränt.
SvaraRaderaSåg din son (som jag nog känner igen från Instagram!) i tisdags, han verkade sköta sig alldeles utmärkt, och det gjorde även jag som absolut inte gav mig till känna som en pinsam bloggläsare!
Haha åh vad roligt!
Radera