Vi sjunker ner i soffan sent på torsdagskvällen, samtidigt som barnet går och duschar. Min man skrattar lågt, frågar viskandes om vi inte ska behålla barnet hemma ett år till, säger att vi nog har någon checklista kvar att bocka av innan han är redo att flytta hemifrån.
Jag hyssjar honom, men måste skratta och skaka på huvudet över hur virrig han är ibland, barnet. Ibland jämför jag honom med en tjej i mitt team. Hon är två år äldre är honom men det vore som om han är tolv i jämförelse.
Men jag tänker att det fortsätter vara en lärande process, att bli vuxen. Det är inte så att han flyttar hemifrån och pang boom ska vara hundra procent vuxen. Man får vara nitton och tjugo och tjugoett och inte ha full koll på livet. Vårt föräldrauppdrag är inte över än. Lärandet fortsätter, fast lite på håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar