Barnet väntar i foajén till min kontorsbyggnad när jag kommer ner. Jag har andan i halsen, mötet skulle ha slutat tio minuter tidigare, men han står lutad mot en pelare och läser i sin mobil. När han tittar upp och ser mig ler han avslappnat.
Det finns ingen stress i honom. Allting är packat och ordnat och han är redo för flyttlasset på torsdag. Vi promenerar till slutet av gatan och sjunker ner på en lunchrestaurang. Äter raggmunk och skriver en inköpslista inför hans livs första egna storhandling.
Det är näst sista dagen som mitt barn bor hemma.
❤️
SvaraRadera