06:00. Alarmet har precis ringt för andra gången, nio minuter har passerat i en slummer. Klockan sex vaknar jag alltid (nåja) enkelt. Kisar med ett öga, sedan nästa och så är jag vaken. Hämtar en kopp kaffe, läser nyheter och sociala medier. Känner en längtan efter att träna. Jag har känt det hela veckan. Har också tagit tillvara på känslan hela veckan.
08:00. Brödrosten höjer långsamt upp mina två rostade brödskivor. På kontoret är brödrosten ny, där hoppar skivorna upp och landar på köksbänken, men hemma är brödrosten gammal och ingenting hoppar. Smör, ost och marmelad på rostisarna, en kopp te intill, svarar på dagens första mail.
09:00. Drar av träningskläderna med armar som är ömma efter morgonens pass. Slänger kläderna i tvättkorgen och kliver in i duschen. Tunna svarta strumpbyxor, kort rutig kjol i svartvitt, svart stickad tröja. Svarta strumpor, loafers och blazer. En halsduk runt halsen, för det är vad hösten kräver av oss nu.
10:30. Kliver på tåget till den lilla staden. Inte för något krismöte den här gången, bara ett gammalt hederligt avdelningsmöte. Varannan gång åker jag till dem, varannan gång kommer de till mig. När jag kliver av tåget står mina föräldrar på perrongen.
11:30. Pappa envisas med att betala för min lunch. Mamma har äntligen börjat intressera sig för sin närhet igen. Förra gången hon var deprimerad tog det flera år inom hon började bry sig om andra. Nu är hon tillbaka på sina mediciner, tillbaka till sig själv. När vi kramas hej då väger mitt hjärta ingenting.
16:00. Vårt möte avslutas, inget drama den här gången. Det är bra, för jag har inte särskilt mycket energi för drama i mig. Läser ett sms från min man på väg ut från kontoret. Han undrar om jag har något emot att stanna inne ikväll, kanske ta den där middagen någonstans imorgon. En flaska vin och ett par pizzor, han och jag i soffan. Jag svarar att det låter fint.
19:00. Det är där vi är nu, vid nitton, i soffan. Är bara minuter från vinet och pizzorna, sidenpyjamas och filt, hans händer som vandrar efter hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar