På fredagen åker barnet till sin pappa för höstlov, lämnar oss ensamma för att ta med torsdagsgrälet in i fredagen. Det blir ett smärtsamt bråk. Det är samma som vi hade för ett år sedan, men med mig som boven.
Han säger att jag jobbar hela tiden och när jag inte jobbar dricker jag vin med kollegor, äter middag med vänner, är på vift någonstans. Att jag bara verkar bry mig om mig själv.
Det gör ont att höra. Fruktansvärt ont, för det är sant. Jag gick in i en fas för ett år sen, bestämde att jag skulle komma i främsta rummet. Att jag var viktigare än honom, viktigare än oss. Jag insåg inte hur själviskt det var. Förstod inte hur fel jag hade.
Vi vaknade till en lördag där han sa att det var vinet som talade, att han sa saker som han inte menade, men jag vet inte. Jag tror att han menade det. Jag känner det ju själv, det gör ont i magen när jag tänker tillbaka på hur jag har varit det senaste året.
Han tar på mig hela tiden resten av helgen, visar att han älskar mig med sin kropp men när han säger orden är det nästan trotsigt, som om han inte vill älska mig. Jag tror att det är det värsta, att det är det som gör mest ont. Jag vill vara en person som han vill älska.
Hobbypsykologens analys: Du är viktig för honom och han är viktig för dig, därför bråkar ni.
SvaraRaderaHoppas ni hittar ett sätt att få tid till varandra, till er tillsammans, helt utan jobb. En (lång)helg i stugan i Finland kanske? Skriv autosvar på jobbmailen.
Allt är en ständig balansgång känns det som. I livet. Kram
Håller med Tove. Bråkar gör ni för att det här är viktigt, värre vore iskall tystnad, stendöda känslor. Tror ni löser det här, ni har så mycket bra att bygga på.
SvaraRaderaKram, Carina
Ändå ironiskt på något sätt att det är samma bråk som sist men omvänt. Kanske är bra att det är så, för nu stå ni på "andra sidan" och får förmånen att se allt ur det omvända perspektivet. Är övertygad om att detta är en bump in the road som ni kommer starkare ur!
SvaraRaderaJa fy fanken - det svåraste vi gör är att leva ihop! Och det är så kämpigt när man är i svackorna. Tycker inte du ska vara så hård mot dig själv..Du har också haft ett kämpigt år - när rollerna var ombytta [ då behövde du verkligen vännerna!], med din mamma och med ditt nya jobb. Om du varit en rövhatt hela året genom vet du ju bara själv men jag tror inte det,va😉. Ni fixar det här! Kram!
SvaraRaderaKlart han älskar dig! Kan det vara så att det är trotsigt för att han vill få dig att säga det tillbaka på sett visst sätt? Typ som när man påstår något idiotiskt om sig själv, bara för att få den andra att säga ”Nej, så är det inte alls” och understryka motsatsen, det man ville höra från början?
SvaraRaderaDetta blåser över och sedan är ni back on track igen! Alla relationer behöver bli lite omskakade ibland 💕
Lohe
Tack för att ni säger att det bara är en bump i vägen, att vi kommer klara oss fint. ❤
SvaraRadera