Vi har sakta börjat hitta tillbaka till varandra. Jag vet egentligen inte hur, för vi har inte pratat om våra problem sedan det där hemska grälet på min födelsedag. Det var som att vi gick sönder ju mer vi pratade om det.
Men så började saker långsamt förändras. Hans arbetsdagar blev kortare, telefonen slutade följa med till middagsbordet, han började ansvara för all matlagning. Jag slutade ha krav och förväntningar, började ta mer hänsyn till mitt mående än hans vilja och jag tror att det var det största. Att det var det som han till sist märkte och förstod.
Så utan att vi egentligen har pratat om det har vi börjat hittat tillbaka. Det är fortfarande skört och det finns fortfarande känslor inom mig som jag inte orkar sätta ord på, men för första gången på länge vågar jag hoppas.
Så fint🥰
SvaraRaderaCarina
❤️
RaderaÅh.himla.fint! Tids nog kommer ni kunna prata om resten också. Ibland är det bara tid som behövs. Känner igen mig i det där, att mycket har retts ut men allt sägs inte ännu. Och vissa saker läker fortfarande hos oss båda. Vi är inte reda att riva i det där såret ännu..
SvaraRaderaJag tror att det finns en risk att man kan prata sönder saker. Inte så att man inte ska våga prata om saker som känns, men ibland måste man låta tid gå. Måste våga bara vara i det. Svårt men värdefullt, tror jag. ❤️
Radera