Jag kan inte vänja mig vid vilken konstig tid vi lever i. Jag undrar ofta vad jag hade tänkt om jag hade hört mig själv idag för fem år sen, om jag hade hört ett av samtalen som jag för på daglig basis nuförtiden. Jag tror att jag hade blivit rädd för framtiden.
Om jag hade hört mig själv referera till pandemi och krig så som jag gör idag, som jag precis gjorde när vi pratade om när en lokal skulle kunna stå färdig och hur det hade varit mycket tidigare om det inte hade varit för kriget, då tror jag att jag hade blivit rädd.
Världen har blivit en sån bisarr plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar