Det blir lite lättare hela tiden. Jag vill tro det iallafall. Tankarna sprider ut sig, bultar inte längre i en konstant värk. Numera dyker de bara upp då och då, påminner om vad som hade kunnat vara. Men så ringer en kollega och säger att han behöver mig i Göteborg.
Du får välja om det ska vara i juni eller augusti, säger han. Tusen tankar fladdrar genom mitt huvud, fast egentligen är det bara en. Jag kan inte åka till Göteborg nu, säger jag. Då säger vi augusti, säger han.
Det är bättre så. I augusti kommer allt vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar