Böckerna och drömmarna.

Jag lyssnar på Blixtsken av Dean Koontz medan jag promenerar till kontoret, lyssnar färdigt innan dagens alla möten startar. Efter mina möten, under arbetsdagens sista timme, börjar jag lyssna på Städerskan av Nita Prose. 

Jag lyssnar när jag promenerar hem, upptäcker att jag möter främlingar som ler mot mig på gatan och inser att det är för att boken är så knasigt härlig att jag går runt och ler fånigt. Uppläsaren gör halva boken och jag skriver upp hennes namn i en tom anteckning i mobilen, bara ifall den löjliga drömmen om att en vacker dag få en egen bok inläst slår in.

Nattliga regn, vita trosor och glass.

Tisdag kväll. Jag säger god natt till barnet, säger till min man att han hittar mig i sängen. Struntar i att dra ner rullgardinen, vill känna luften genom glipan i sovrumsfönstret. Lägger mig ovanpå täcket. Tänker att jag bara ska blunda en minut. Vaknar mitt i natten av regnet mot fönstret, fortfarande ovanpå täcket.

En ljusgrön omlottklänning och en vit bandeaubehå som syns i den djupa urringningen. Matchar med vita bomullstrosor och känner mig oskuldsfullt sexig, en blandning av helylle och snuskiga tankar.

Möter barnet utanför en gelateria när vi båda slutat jobba. Jag beställer en bägare med saltlakrits och citron, han två kulor choklad. Barnet går till gymmet och jag går hem, skriver det här och tänker att jag nog ska fortsätta skriva, skriva hela kvällen.

Om en gul klänning.

I flera veckor har jag drömt om en gul klänning, men eftersom jag är rödhårig och aldrig nånsin blir solbränd har jag tänkt att det inte är färgen för mig. Men så hejade Rachel ivrigt på och jag köpte en gul klänning, blekheten och hårfärgen till trots.

Igår bar jag min gula klänning för första gången och aldrig förut har jag fått så mycket komplimanger tidigare. Blev till och med stoppad av en kvinna på tunnelbanan som ironiskt nog älskade hårfärgen och klänningen tillsammans. Så jag beställde en gul klänning till, för plötsligt kändes en gul klänning som alldeles för lite.

Vecka tjugosex.

Vaknar till en måndag i nytvättade vita lakan. Jag vill alltid ha vita lakan på sommaren. Det är något med krispigheten. Fönstret står på glänt bakom rullgardinen och luften är mjuk mot mina bara ben.

Placerar fötterna mot golvet och testar tyngden mot den högra foten. Den gör fortfarande ont. Jag tror att den blev överansträngd efter helgens fem mil, samtliga promenerade i låga tygskor. 

Tassar ut i badrummet. Spegeln visar ett svullet ansikte, antagligen efter alldeles för lite vatten. Baddar ögonlocken, smörjer med spf, sminkar mig. En gul klänning, låga sandaler och en vattenflaska i handen, sedan haltar jag ut i vecka tjugosex. 

Just nu.

Söndag kväll och jag ställer undan dammsugaren samtidigt som barnet kliver in genom dörren. Han har firat midsommar med sin pappa och hans familj. Jag säger att det finns pizza i kylen och han sätter sig vid matbordet, äter den kall direkt från matlådan. 

Vi pratar om hans helg och om vår helg, om sånt som ska hända i veckan och han frågar om vi ska träna tillsammans imorgon och jag blir så glad att jag inte ens bryr mig om att det brukar betyda att jag måste ta i skitmycket. 

Midsommarafton/midsommardagen.

Midsommarafton. Dillkokt färskpotatis, sill och ägghalvor, rökt lax. Filtar i en park och människor vi tycker om. En hund som aldrig vill lämna mitt knä. Bubbel och chokladtårta. En grill som tänds på vår innergård. En bricka gin och tonic. Rödvin, grönsaker och kött, potatissallad och grönsallad. Glass, jordgubbar och choklad. Marshmallows som smälter ner i efterrättsskålarna. En evighetspromenad medan solen går ner.

Så vaknar vi till en midsommardag. Svarta shorts, svart bikinibehå och ett vitt linne. Smörjer med spf, solglasögon istället för makeup. Promenerar runt Kungsholmen, kommer hem femtontusen steg senare. Lunch på balkongen, sedan promenerar vi till Hagaparken. Ligger bredvid varandra på en filt och lyssnar på varsin bok.

Och nu är det snart kväll och jag har duschat bort resterna av dagen och solen. Tvålen har lämnat en svag doft av citron på min hud. Kliver i trosor och en tunn klänning, låter håret torka i den varma kvällssolen på balkongen. Inne i köket har min man precis börjat med maten. Alldeles nyss placerade han en drink intill min dator och en puss på mitt huvud.

Inför en midsommarafton.

Det pågår en febril midsommarplanering. Det skickas recept och bilder fram och tillbaka mellan oss och hans systrar, människor trillar in i planer och konversationer. Det sägs att det ska bli tjugoåtta grader och strålande solsken.

Det planeras för midsommarlunch på en filt i en park och sedan ska det grillas på vår innergård. Det jämförs viner och bestäms vem som ska fixa vad. Vi håller det enkelt, säger alla men allting har redan passerat enkelt, fast det gör ingenting.

Dagarna i juni.

Igår var tjugofyra grader och fjäderlätta moln på en djupblå himmel. En luftig mörkblå klänning och vita sneakers. Solglasögonen i håret och eftermiddagen på ett café vid Mariatorget, bara min dator och jag.

Glass i gamla stan, en kula kola/lakrits och en kula kokos, och en långsam promenad hem. Skrev bok en timme på balkongen. Sprang fem kilometer genom Hagaparken medan solen försvann bortom träden.

Och så kom onsdagen och himlen blev blygrå. En lång svart klänning med ballongärmar. Håret i en snodd i nacken. Varvar kaffe med ramlösa. Promenerar hem från kontoret och himlen är fortfarande grå men det är inte kallt, det är inte kallt alls.

Tolv år.

Hans händer smyger innanför min klänning redan i trappan. Han placerar kyssar längs min nacke medan jag låser upp dörren. Sch, viskar jag. Lägenheten vilar i mörker. Bara en svag lampa lyser i hallen. Barnet sover, viskar jag.

Efteråt ligger vi bredvid varandra. Det är tolv år förresten, inte tretton, säger jag. Vadå? säger han. Jag såg en bild på Victoria och Daniel, de firar tolvårig bröllopsdag. Han ler och vänder sig mot mig. Just det, vi satt på Mosebacke när de åkte båt efter vigseln. Det var den helgen vi blev ihop, säger han. Det var det, säger jag. 

Ännu ett år.

Så blir det måndag och midsommarveckan. Idag är det åtta år sedan min man frågade om jag ville gifta mig med honom och tolv eller tretton år sedan vi blev tillsammans. Vi minns inte exakt. Jag vill säga tolv år, han säger att det är tretton.

Vi har bokat bord på en skaldjurrestaurang ikväll. Jag längtar efter musslor och bubbel och att sitta mittemot honom, att vara bara han och jag. Vi lyckades lägga ännu ett år till skaran.

Skrivsommar.

Jag får lust att skriva igen. Öppnar dokumentet med boken och börjar läsa mina egna ord. Jag läser två timmar på lördagen och hinner genom halva textmassan. Ändrar ingenting, tänker att det redan är bra nog.

Och nu är det söndag och jag har precis slagit upp datorn och sjunkit ner i soffan. Barnet och mannen ska laga en lasagne och jag erbjöd min hjälp men de sa tack men nej tack rörande samstämmigt. Så nu är det boken och jag, den andra halvan med textmassa och sedan tusen olika idéer som längtar efter att få rinna ut genom fingertopparna.

Lördag sjuttontrettio.

Himlen är grå när vi vaknar, temperaturen sval. Det finns något tryggt i att dra på sig favoritjeansen och en tisha. Går och handlar nya blommor till den stora vasen på matbordet, byter pioner mot nejlikor. 

Köper rabarber och kokar en sirap medan jag plockar och fixar, är ensam hemma och lyssnar högt på gamla klassiker från sextio, sjuttio och åttiotalet. Smyger i mig en, två, tre toffifee coconut.

Så kommer barnet hem från en kompis och min man från barberaren. Ska vi laga mat tillsammans? frågar min man och jag nickar. Kanske en fördrink först? säger han. Jag fixar, säger jag och skakar varsin rabarber sour.

Nästa: Sommarfest.

Regnet kom precis efter att jag tryckt på publicera igår. Tunga droppar som på en given signal. Jag tog mitt paraply och gick till gymmet. När jag kom ut en knapp timme senare smattrade regnet mot taken, forsade nerför stuprännorna och tvingade mig att hoppa mellan floderna som rann längs med trottoarerna.

Hittade ett drinkrecept som jag var tvungen att prova även fast det var torsdag och jag inte hade ätit middag ännu: Cilantro sour. Två centiliter vardera av citronjuice, limejuice och sockerlag, en sexa gin och så några kvistar koriander, alltsammans rörs långsamt med is. Hälften av alla människor på instagram förfasades över koriandern, men till er som inte förstår att koriander är livets krydda kan jag säga att mynta nog fungerar lika fint.

Hursomhelst. Nu är det fredag och jag sitter på tunnelbanan på väg mot sommarfest på kontoret. Jag har sprungit min morgonrunda innan frukosten - fyra kilometer, sedan dör jag av hunger - haft mina möten, duschat, klivit i min klänning och lagt en aning noggrannare makeup än vanligt. 

Det är tema blommor på sommarfesten, men det närmsta jag hittade i garderoben var en svart klänning med någon slags vit blomma, som nog egentligen mest ser ut som högt gräs. En viktig komponent i det svenska sommarlandskapet.

Nej, nästa station är min. Nu ska jag göra mig en sommarfest, hej.

En väldigt bra dag.

Jag får ett sms från barnet, han skriver att han äter med kompisar. Några minuter senare skriver min man att han går och tar ett par öl med några kollegor. Jag kommer hem från jobbet, drar av mig koftan och slår upp balkongdörrarna. 

Luften är varm och kvav efter regnet som aldrig föll. Tar en Loka Päron från kylen och häller upp i ett tungt tumblerglas. Lägenheten är tyst och tom. Disken är redan undanplockad av barnet imorse, min man har bäddat sängen. Det finns inga måsten eller borden.

Stryker en klänning inför morgondagens sommarfest. Hänger den på en galge i bokhyllan. Öppnar datorn och mailar helpdesk, för det visade sig att jag nog hade rätt när jag skrev att mailen var så tyst att den kanske var trasig. Sedan skriver jag det här och tänker att det har varit en väldigt bra dag.

Morsdagpresenten.

Jag står böjd över handfatet och har precis tvättat ansiktet när barnet kommer in och sträcker sig efter tandborsten. Nu ska jag göra min ansiktsrutin som jag fick i morsdagpresent, säger jag och börjar dutta en pad med ansiktsvatten mot huden. Det behövs, säger han och flinar. Han tar sin tandborste och går in i det andra badrummet.

Två minuter senare ställer han tillbaka tandborsten i badrumsskåpet. Jag har precis smort in serum och sträcker mig efter nattkrämen. Gud vad ung jag ser ut, säger jag. Han skrattar till. Bara ett dussin rynkor kvar nu, säger han.

Tur att jag inte blev sjuk.

Kommer hem från jobbet, kliver ur klackarna och sjunker ner med hälarna mot den kalla marmorn i hallgolvet. Barnet ligger på sin säng med mobilen i händerna. Gårdsstädning! viskropar jag till honom eftersom min man sitter i ett teamsmöte i vardagsrummet.

Drar på ett par jeans och en randig tröja. Vi sopar innergården, någon rensar i en rabatt, en häck klipps. Det krattas och skrubbas. En box vin kommer fram och grillen tänds. 

Någon pekar på huset mittemot där Astrid Lindgren bodde, säger att man kan tänka sig hur Karlsson flög över vårt tak. En annan berättar om hur deras lägenhet gått i arv inom familjen sedan huset byggdes 1885, små berättelser om förfäderna som bott här genom tiderna.

Tankar från en tisdagseftermiddag.

Så blir det tisdag. Det är så lugnt i mailen att jag börjar fundera på om den är trasig. På fredag har vi sommarfest och det är tema sommarblommor, men jag äger inte ett endaste plagg med blommor på. Ikväll har vi gårdsstädning men i väderprognosen hänger ett massivt regn. Jag funderar på att hitta på att jag är sjuk.

Imorgon är det den femtonde juni och datumet har skavt i mig flera veckor, tills jag kom på att den femtonde juni 2021 förändrades allt, allra mest för barnet. Den femtonde juni fick han sitt jättestora epileptiska anfall.

Å ena sidan skönt att ett år har gått, å andra sidan jobbigt hur fort det har gått.

Om en måndag.

Måndag. Snoozar två gånger, har alldeles för få timmars sömn i mig. Fiskar upp mina trosor från sovrumsgolvet, känner fortfarande natten i mig. Möter barnet i köket. Han är nervös inför första dagen på livets första sommarjobb. 

Han frågar om han är tillräckligt uppklädd och jag säger att han är jättefin. Så försvinner han ut genom dörren och en kort stund senare är det min tur. Min man ligger fortfarande kvar i sängen. Nio timmar senare står jag i hallen igen, återigen bara några minuter efter barnet. 

Min man drar in mig i sin famn. Ska vi gå och lägga oss tidigt ikväll? säger han och jag nickar mot hans hals, lutar mig mot honom och vilar mot hans bröstkorg för en stund.

Sommarnätter.

Små vägar slingrar sig fram genom det lilla samhället utanför den lilla staden. Hästhagar och betande kossor. Står på en gårdsplan och väntar på min brorsdotter. Hon körs in på en fyrhjuling, studentmössa istället för hjälm. 

Bål i stora skålar. Överfulla fat med charkuterier, ostar och frukt. Vin och chokladtårta, jordgubbar och glass. Studenten glider mellan öar av människor och bord och ler lyckligt. Hennes mamma har gråtit sig genom ett helt paket näsdukar. 

Kryper in i min mjuka kofta när solen försvunnit bakom trädtopparna. Strosar i min brors enorma trädgård, bland äppelträd, odlingar och växthus, kaniner och hundar. Ännu en drink mitt i natten. Somnar evigheter efter midnatt. Vaknar av att solen sticker i ansiktet. Klockan står på 10:53.

Fint som snus.

Fredag. Jag följer med tunnelbanan till Östermalmstorg efter jobbet. Slinker in på Oscar och Clothilde och köper examenspresent till min brorsdotter. Köper en kaffe och går vidare. Stannar till på torget och väljer bland alla pioner. Fastnar för vita.

När jag kommer hem sitter min man fortfarande i möte. Jag ställer blommorna i vatten, byter om och går till gymmet. En timme senare möter jag honom på trottoaren. Han böjer sig ner för en kyss, sedan går han och tränar och jag går hem.

Duschar. En tunn klänning och bara trosor under. Blandar en drink med rabarber, jordgubbar och gin. Placerar blommorna i sin vas. Rotar i kylen efter något som kan bli middag.

Och nu är det lördagsförmiddag och jag har sovit länge, sprungit fem kilometer och ska alldeles snart bläddra bland klänningarna i garderoben. Min brorsdotter tar studenten och vi ska åka till den lilla staden för att fira henne och sen äta middag med hennes föräldrar. 

Det blir fint, fint som snus.

Saker att äta och dricka.

Den här veckan har jag bara förtärat sånt som jag vill äta och dricka resten av sommaren. Grillade sparris, majskolvar, tomater och halloumi häromdagen. Drack en GT under tiden som jag snurrade grönsakerna och sedan bubbelvatten med en limeskiva och en miljard isbitar till maten. Det var ganska perfekt.

Svängde någon dag senare ihop en fransk potatissallad och serverade med en grönsallad och rökt lax första dagen och dagen efter med tunt skivad rostbiff. Drack ännu mer isvatten till, men tänker ett glas rosé till köttet och ett immigt glas chablis till fisken.

Frukostarna har inte heller varit dumma. Har varvat krämig vaniljkvarg och jordgubbar med grekisk citronyoghurt och blåbär. Nektariner, persikor och bigarråer hela dagarna. Massa bubbelvatten, ännu mer is. Mynta, lime och jordgubbar i vattenglasen.

Det enda som har saknats är glass. Jag tänker att glass ska få vara sommarens dessert. En långsam kvällspromenad med en bägare i handen, två perfekta smaker i kombination. Citron och lakrits, hasselnöt och mocca, saltkaramell och kokos, två kulor mintchoklad.

Orden, meningarna, böckerna.

Jag har fått tillbaka min längtan efter att skriva. Det kliar i fingrarna, tankarna snurrar i huvudet, meningarna formulerar sig av sig själva därinne. Jag vill skriva vidare på boken nu, äntligen efter flera månader av tomhet.

Har även börjat läsa igen. Vill sluka bok efter bok. Promenera på kvällsvarma trottoarer med en bok i öronen, ligga på en soldränkt klippa med en fuktig pocket i händerna, sitta på en filt i en park med en ask jordgubbar och bubbelvatten och en bok. Slänga mig på soffan efter jobbet och läsa bort en kvart medan någon annan lagar mat. Stanna kvar i sängen på lördagsmorgonen och inte kunna lägga bort boken.

Onsdag, torsdag.

Onsdag. Tar sovmorgon till sju, kliver i träningstights och sportbehå, duttar ansiktet med alla de där fem stegen som jag fick i mors dag-present. Dammar alla ytor, dammsuger, städar badrummen. En timme senare är lägenheten ren och bara jag är kvar hemma.

Sjunker ner vid matbordet, framför datorn och frukosten, och startar arbetsdagen. Går och tränar på lunchen, äter framför datorn efteråt. Duschar och kliver i en satinkjol, drar på en tisha och sminkar mig. Balkongdörren står på vid gavel hela tiden. 

Barnet kommer hem vid tre, redo för en eftermiddag shoppandes sommarens kläder. Vi tar pendeln till Mall of Scandinavia. Han köper shorts och tunna långärmade tröjor. Vi sätter oss på en av restaurangerna, beställer varsin pasta.

Så kommer torsdagen och det är första dagen på sommarlovet. Han tar morgontåget till sin pappas stad. Jag sjunker ner framför matbordet och datorn, ska alldeles snart starta min arbetsdag.

Inte nu.

Det blir lite lättare hela tiden. Jag vill tro det iallafall. Tankarna sprider ut sig, bultar inte längre i en konstant värk. Numera dyker de bara upp då och då, påminner om vad som hade kunnat vara. Men så ringer en kollega och säger att han behöver mig i Göteborg. 

Du får välja om det ska vara i juni eller augusti, säger han. Tusen tankar fladdrar genom mitt huvud, fast egentligen är det bara en. Jag kan inte åka till Göteborg nu, säger jag. Då säger vi augusti, säger han.

Det är bättre så. I augusti kommer allt vara bra.

Det här var ju trevligt.

Jaha, idag är en sån dag och här kommer således en lista på saker som jag har stört mig på idag. Varsågoda!

1. Medelålders män som raljerar över hur de inte vill besöka vissa länder på grund av vissen kvinnosyn, men inte drar sig för att behandla kvinnor i sin egen närhet värdelöst.

2. Att sextiosex procent av min familj aldrig nånsin torkar av handfatet. 

3. Folk är så otroligt snygga just nu. Provocerande snygga. Redan solbrända och utvilade och fräscha. Jag ser ut som exakta motsatsen.  

4. Jag har gnällt över att jag behöver sommar sedan februari och nu när den plöstligt pang boom dök upp är jag inte redo? Jag behöver mer tid, tack så mycket.

5. Eventuellt stör jag mig även på folk som använder ord som således - inklusive mig själv alltså - men jag har inte bestämt mig än.

Kan hända att jag återkommer med fler punkter, kvällen är ju ung.

En bättre måndag.

Det är måndag men också nationaldagen. Så vi sover till halv nio, kliver in på gymmet när klockan slår tio. Nittio minuter senare är vi hemma igen. Duschar, packar för picknick, rotar fram filtar, servetter och plastglas.

Min man är i sovrummet när jag klär på mig. Jag hedrar Sverige hela vägen, säger jag och kliver i ett par ljusblå spetstrosor och en blekgul behå. Ljusa jeans, en tröja med vita och mörkblå ränder, vita sneakers. 

Brer ut filten på gärdet, packar upp smörgåsar och pannkakor, frukt och vaniljbullar. Bubbel, vatten och kaffe. Promenerar hem igen tvärs över Östermalm. Vindruvor och bubbelvatten. Öppnar datorn för att svara på helgens alla mail, men skriver det här istället. 

Det sista av vecka tjugotvå.

Det är söndag och klockan är tre minuter över tjugotre. Jag har precis gräddat en trave pannkakor, pressat citron och strösslat socker över och rullat ihop. På köksbänken trängs nybakat bröd med frukt och bullar, väntar på att vara en del av vår nationaldagspicknick tillsammans med pannkakorna imorgon.

Jag har tjugoåttatusen steg i benen. Promenerade förbi Karlberg slott, längs hornsbergs strand och norr mälarstrand och så barnhusbron hem. Städade, vilade och snörade på skorna igen. Promenerade till Östermalm för söndagsmiddag och sedan vidare till Hemköp för att handla allt som ett nationaldagsfirande förtjänar, och så hem igen.

Nej, nu är klockan tjugotrefjorton och det är dags att runda av dagen.

Så dags nu.

När vi kom hem från Riga låg två paket och väntade på vår säng. En födelsedagspresent till min man och en mors dag-present till mig. Det var barnet som placerat dem där. I mitt paket låg en serie med ansiktsvård. Jag är rätt säker på att det är hans pappas fru, som arbetar i skönhetsbranschen, som gav honom presenten.

Imorse läste jag på om de olika stegen och vad de fem små flaskorna gör. Stod framför spegeln i badrummet och tvättade, duttade och smorde. Jag har aldrig haft en rutin för min ansiktsvård, men jag tänker att det kanske är dags nu.

För övrigt var födelsedagspresenten till min man whiskyglas från Riedel. Två otroligt bra presenter, det måste man ge barnet.

Premiär för bara ben.

Jag låter en lång klänning falla ner över kroppen. Tyget böljar runt benen, landar i mjuka vågor runt vaderna. En croppad tröja över. Jag har möten hela dagen, inga pauser alls. På lunchen sitter Rachel och jag framför skärmen med varsin tallrik i händerna.

När klockan slår sjutton slår jag ihop datorn och åker till slussen. Min man och barnet är redan där. Vi promenerar på rad tillsammans med alla andra Stockholmare, sträcker på oss för att se de enorma krigsfartygen som lagt till i hamnen.

Barnet går vidare till en kompis, vi promenerar hem. Stannar för att köpa indiskt på vägen. Häller upp ett glas orangevin. I skåpet ligger en påse lakrits och väntar. Jag tänker mig ett glas vin till, lite godis och kanske en serie.

Om juni och svarta klänningar.

Så blir det torsdag. Det regnar hela dagen. Det är den andra juni men ingen sommar i sikte. En vecka och en dag har gått sedan jag sa hej då till någon men det känns fortfarande. Jag undrar hur länge det kommer kännas.

Jag köper ett fång blommor i grönt och gult på vägen hem. Ligger i soffan och letar klänningar till sommaren. Bestämmer att ingen får vara svart, bara färg. Det slutar med att jag köper tre nya klänningar, alla svarta. 

Lägesrapport.

Onsdag. Jag jobbar från köksbordet och min man från kontoret. Han kommer hem och tittar sig förvånat omkring. Jag har städat, säger jag. Och burit upp resväskorna på vinden, varit och handlat och nu lagar jag mat. Han tittar på mig. Har du inte jobbat idag? frågar han. Om jag har jobbat! Har jobbat som en galning, är helt i fas, säger jag.

Han lutar sig fram, granskar mig. Hur mycket kaffe har du druckit? frågar han. Fem koppar och en Nocco, säger jag. Han stönar. Ska vi gå till gymmet direkt efter maten? frågar jag. Helvete, säger han.