Ljusglimtarna.

Måndag igen. Känns det inte som att det alltid är måndag? Vi är halvvägs genom november, men med ännu snävare coronarestriktioner. Jag har just stängt ner arbetsdatorn, ska värma en kopp te och öppna en bok, strunta i den vanliga promenaden när arbetsdagen tar slut. Laga en oxfilépasta och kanske dricka ett litet glas rödvin under tiden.

Vi sprang på en rejäl bit oxe i lördags, för ett nästan orimligt lågt kilopris. Således är idag tredje dagen vi äter oxfilé. I lördags åt vi den saltad och pepprad och grillad en snabbis tillsammans med spetskål och pak choi. Igår fick den bo i ugnen i sex timmar tillsammans med teriyakisås och serverades sen på en bädd av grönkål och svartris och toppades med picklad gurka, hackad chili och vårlök. 

Idag ska den sista lilla biten gifta sig med kantareller, pasta och grädde. Jag ska dricka ett litet glas rödvin. Man får hitta sina små ljusglimtar, det får man. För mig är det tydligen mat.