Sista veckan i november. Jag tänker att en pandemi aldrig kan vara värre än i november. Tar en promenad på lunchen för att få dagsljus, men det är att skämta med sig själv. Jag har det lite lugnare den här veckan, inte så att jag har lite att göra, men jag har inga deadlines som hänger över mig. Det gör att jag får tvinga mig själv att jobba.
Hittar en ensam kanelbulle som legat gömd i frysen. Kokar en kopp kaffe och har eftermiddagsfika med mig själv. Ger mig själv tjugo minuter i en bok. Ställer ner kaffekoppen och vänder mig tillbaka till datorn igen. Det är november och livet kan inte bara vara roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar