november 20, 2020

En pandemifredag.

Så. En fredag mitt under den brinnande pandemin i bilder. Är det mitt i pandemin eller vågar man hoppas att vi närmar oss ett vaccin och ett slut? Jag tror inte att jag vågar hoppas.

Klockan ringer sju, men jag stretchar tiden. Hinner bara dricka halva kaffekoppen i sängen, sedan får den följa med in i badrummet medan jag gör mig i ordning.

Ansiktskräm och foundation som bas, sedan en lätt ifyllnad av fransar, bryn, kindben och läppar. Håret får vara vad det är. Förra fredagen körde jag på ballongärmar och rosa läppar, det kändes som ett vinnande koncept så det fick bli en repris.

Tömmer och fyller diskmaskinen, plockar och bäddar sängen. Jag kan inte starta dagen förrän det är rent och snyggt, det är någon slags skada.

Öppnar datorn och gör frukost någonstans strax efter åtta. För dagen vaniljkeso och bär, ett kokt ägg och en klementin. Omega 3&6 och D-vitamin. Ännu en kopp kaffe.


Klockan nio börjar mötesdagen. Flyttar in till barnets rum och stänger dörren, för i vardagsrummet pågår ett annat möte. Spenderar tre timmar i olika möten, sedan är klockan plötsligt lunch.

Åt en take away palak paneer, men den gjorde sig verkligen inte på bild så istället ger jag er min lunchpromenad. Försöker promenera trettio minuter varje lunch, både för att samla steg men också för ljusets skull.

Timmarna efter lunch spenderas vid matbordet. Tända ljus, myshetsfaktorn är viktig nu under pandemin. Ja, annars med men oftast har jag inga ljus tända på kontoret.

Klockan slår fyra och eftersom det är fredag innebär det att arbetsdagen är slut. Svirar om till träningskläder och springer benen trötta.

Klockan nitton dricker man bubbel, det är sedan gammalt. I glaset har vi Glöet, en kombination av glögg och bubbel. Smakar annorlunda men inte oangenämt. Känn er fria att berätta för min man att våra bakre högtalare är jättefula och att de inte behövs.

I en annan tid och i en annan värld hade vinet intagits på någon bistro tillsammans med en bit mat, men nu är det vad det är och istället har min man snickrat ihop varsin tallrik med trancherad entrecote på en salladsbädd tillsammans med riven parmesan och vitlök- och chilifräst broccoli. Det har jag dock ingen bild på, ni får ta mig på mitt ord.

Det var en fredag under pandemin. Varsågoda! 

7 kommentarer:

  1. Skulle bara säga tack för detta inlägg och alla dina inlägg! Så fantastiskt att få följa med på ett litet litet hörn! Du verkar har det så bra och du får mig att drömma om livet när mina tre små barn är större😆

    SvaraRadera
  2. Gör gärna fler sådana inlägg, kul att se!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var kul att göra det också. :)

      Radera
  3. Fint! Tänker att det är viktigt att påminna sig själv om att man gör det bästa under den här tiden, och att man för det mesta har det rätt okej även om allt är annorlunda. Vi kommer igenom detta också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint sätt att se på det. Och sant ju!

      Radera
  4. Kul med bilder!
    Hihi, blir så glad av kapsylöppnaden på frukostbilden! Vi har en likadan när jag var liten som numera står här hemma :-D

    SvaraRadera