Så mottaglig för allt sorgligt.

För lite mer än en vecka sen såg jag A star is born. Jag vet inte riktigt varför, men filmen grep tag om mig så jäkla hårt. Jag var så ledsen efteråt och jag är nog det fortfarande. Jag tror att jag tänker på filmen säkert femtio gånger om dagen och soundtracket går på repeat i min hjärna. Små textrader ur låtarna som dyker upp nu och då.

Den grep verkligen tag om mig, filmen.

Ikväll ska vi gå på bio igen, Bohemian Rhapsody den här gången. Jag baserar det inte på någonting annat än trailern och det kända livsödet, men jag tror att det är ännu en sån film som kommer slå omkull mig. Fastna överallt i mig. Påverka mig nästan för alltid.