november 21, 2018

Om jag känner efter.

Apropå igår. Jag tror att jag vet varför det är en öm tå. Det är ett klassiskt symtom, jag vill inte vara som min mamma. Min mamma byter ut nästan hela sitt möblemang i intervaller om femårperioder. Hon är i en sån fas just nu. Jag frågade häromdagen om jag skulle hjälpa henne sälja de gamla möblerna på blocket, men hon säger att hon inte vill ha främlingar i huset. Pappa fick köra allt till soptippen.

Jag vet inte om det gör mig mest arg, ledsen eller besviken. Oavsett är det ett jävligt dåligt sätt att behandla vår miljö. Jag vet inte om det är ignorant eller arrogant. Generationen innan mina föräldrar byggde ett hem och behöll det så genom alla år. Jag minns det från min farmor och farfar, det såg alltid likadant ut hos dem. Jag tycker att det är vackert.

Igår accepterade vi en offert på ett nytt köksbord. Ett gediget, massivt vitlaserat björkbord. När jag var hemma hos en kollega för ett litet tag sedan berättade han att när han och hans fru fick veta att de var gravida så åkte de till Stalands och köpte det största bordet de hade. Att det var med bordet som de lade grunden till sin familj. Nästa år ska han gå i pension och bordet står fortfarande i köket, ännu lite vackrare med märken från barn och barnbarn.

Och det, å andra sidan, är så urbota jädra fint.

4 kommentarer:

  1. Jag försöker också få mina föräldrar att bli bättre på att sälja på blocket/skänka till second-hand insamlingar... det går dåligt! Och det skrämmer mig. Dock är de väldigt inne på att man köper kvalitet så man har det länge, sina soffor har de haft sedan -72, klätt om en gång iofs, men ändå!

    Själv inser jag att jag bara vill ha gamla möbler, sånt som har en själ, eller sånt som kommer hålla så länge att det kan komma att få en själ. Min farfar föddes på ett av våra bord tex. snacka om story!

    SvaraRadera
  2. Men gud vad roligt att ha en möbel med den historian. Vilken dröm!

    SvaraRadera
  3. Jag köper iofs för mycket nytt när det gäller kläder, men köper mest kvalitet så att det håller i många år. Har inte orken eller tiden att leta secondhand, och hittar heller aldrig något jag vill ha när jag väl letar. Möbler är en annan sak - där har jag en blanding av lite IKEA, men mest loppisfynd och saker jag har fått från föräldrarna. Har t.e.x. matbordet och stolarna (numera lite rangliga:)) som min mamma hade när hon växte upp och ett slagbord som är från slutet av 1800-talet plus diverse gamla skåp som jag hittar på ladugårdsloppisar. Skulle aldrig ha ett hem fullt av nya, slit och släng-möbler. Har blivit mer och mer medveten om hur jag konsumerar, och reser. Det blir väl så när man hela tiden läser om det, att man reflekterar över sitt egen beteende och vad man bidrar med. Kram

    SvaraRadera