Vi möts på trottoaren på vår gata. Klockan är halv sex och jag bär på en matkasse. Han sträcker sig efter den. Lägenheten är mörk. Barnet är på träning. Vi tänder upp, kokar kaffe, äter upp det kvarglömda godiset sen helgen. Han ligger i soffan och läser nyheter högt för mig, jag står i köket och hackar sånt som ska bli en pastarätt.
Så kommer barnet hem, visar upp ett prov som han fått tillbaka under dagen, bara ett poäng från A. Maten blir klar, en timme runt middagsbordet med dagen som samtalsämne. De där timmarna runt matbordet, de är nog de bästa timmarna som finns i vår familj.
Duscha, hårinpackning, ansiktsmask. Mjuka upp november. De pluggar matte, jag jobbar lite till. Ljus på borden och filt i soffan och ett berg av klementiner som hela tiden blir lite mindre. Så blir klockan halv tio, barnet har somnat och datorn är nedstängd. Kvar är vi. Mina fötter ligger i hans knä och på matbordet håller ljusen just på att brinna ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar