Känslorna.

Det är bara vi nu, för några timmar sedan åkte min brorsdotter hem. Vi gick på bio igår, bara hon och jag, såg A star is born. Den lämnade mig med en så tung känsla, som en påminnelse om hur rövigt livet kan vara. Hela salongen grät när eftertexterna rullade, men inte min brorsdotter. Jag gillade honom inte särskilt mycket, sa hon bara. Det gjorde inte jag heller.

Men känslan finns där ändå, har gjort det hela dagen. Den där jobbiga känslan, den som tynger ner och gör det svårt att vara glad. Men jag tänker att det är okej, man kan inte hålla på att vara så jävla lycklig hela tiden.