Vi hängde på Nationalmuseum på eftermiddagen igår, jag och barnet. Det var så väldigt imponerande. Jag tror inte att det är möjligt att vara olycklig om man rör sig i såna miljöer. Jo, det är klart att man kan, men ni förstår. Jag tror att jag skulle vilja arbeta i en sån miljö. Projektledare på ett museum, helvete vad fint.
Hursomhelst. Det är den sista dagen på höstlovet som barnet är hemma, därav hemmajobb i måndags, museum igår och hemmajobb även idag. Fast om en liten stund ska jag bege mig till kontoret för möten och barnet ska ta bussen till sin far. När jag skriver det här står han och steker en pannkakslunch till oss. Har jag sagt att jag älskar att ha ett stort barn?
Älskade för övrigt även imorse när jag sa att han fick äta frukost i soffan framför Netflix om han gav min favoritfilm som barn en chans, Föräldrafällan. Visade sig att han älskade den. Visade sig även att filmen fortfarande håller och jag var tvungen att lämna min plats framför datorn vid matbordet för att titta på filmen med honom.
Nåväl. Nu pannkakor, krama barnet hej då och sen kontoret. Jag har inte bestämt mig för om jag ska konfrontera min kollega efter igår. En del av mig vill det, för han var fan dum, men en annan del vill inte orsaka dålig stämning. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar