Jag avslutar min arbetsdag med en timme i stolen hos psykologen. Han säger att jag verkar ha kommit ut på andra sidan och det har ju han rätt i. Jag ringer min man när jag går därifrån, säger att jag möter honom vid båten. Jag står vid kajen när han kommer gående. Vi tar oss trettio minuter ut i skärgården, sitter på en brygga i solen och dricker rosévin och lyssnar på vågskvalp och livemusik och äter middag. Han tittar på mig över bordet och hans blick, den gör saker med mig.
Tre timmar senare kliver vi på båten igen. Vi sitter bredvid varandra och hans fingrar stryker försiktigt längs med min midja, fram och tillbaka. Så kliver vi i land och han hänger sin kavaj över mina axlar och tänder sin cigarr. Vi promenerar Strandvägen upp och viker in på Odengatan som tar oss hela vägen hem. Och så hemma, mina fingrar som knäpper upp knapparna i hans skjorta och hans händer som hittar in under min klänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar