Onsdag. Jag har hela tiden en känsla av att vi är en dag längre fram än vad vi är. Tänkte hela måndagen att det var tisdag, tänkte hela dagen igår att det var onsdag och idag har det känts som torsdag hela dagen. Det är en bra sak att det inte är torsdag, för jag har en snäv deadline och är inte i närheten av att vara så färdig som jag borde vara.
Nåväl, jag gör som jag alltid gör när jag jobbar mot en deadline i närtid - har satt mig på café och dricker kaffe och äter kanelbullar och skriver tills fingrarna värker. Det fungerar. När den här dagen är slut kommer jag vara klar och ha en presentation redo.
Och imorgon kommer mitt barn hem efter en vecka hos sin far. Det har varit fint att leva i tvåsamhet de här dagarna, men jösses vad jag saknar mitt barn nu. Det är mysigt att bara vara jag och Kim och jag uppskattar det himla mycket, men när det gått en vecka hinner det bli vardag och en vardag utan mitt barn är bara fel sorts vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar