Sent på onsdagskvällen ringer Kims syster. Hon säger att årsdagen närmar sig. Det är årsdagen av deras pappas bortgång hon menar. Ett år har snart gått. Hon säger att det är jobbigt, frågar om vi alla kan åka bort tillsammans den där helgen när hela året passerat. Kim upprepar hennes fråga högt och jag nickar, där jag sitter mittemot honom i sängen i mörkret.
Vi säger att Köpenhamn vore fint. Nära men ändå tillräckligt långt borta för att skapa lite distans. Fyra familjer i varsitt hotellrum, Köpenhamns gator på dagarna och middag och vin på kvällarna. Att spendera tre dagar så, jag tror att det är precis vad vi alla behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar