Det är så grått ute. Träden är grå, asfalten är grå, snön är grå, luften är grå. Allt är grått. Jag behöver solsken och sopade trottoarer och uteserveringar som är tillräckligt varma om man bara har en filt över benen. Jag behöver att livet känns enkelt och att solen skiner och att jag slutar vara så trött hela tiden.
Och samtidigt. Telefonen som ringer och namnet på en av mina närmsta vänner som dyker upp på skärmen. Vi ska ses på söndag, men i sällskap av fler. Hon säger att hon kommer berätta något då, men att hon vill att jag ska veta innan. Sedan säger hon att hon är gravid. Jag visste att det var det hon skulle berätta. Förstod det redan när hon inledde samtalet.
Utomhus är det grått, grått, grått. Jag tittar ut och ser allt det gråa. Skrattar in i luren och säger grattis, gud vad roligt, jag är så glad för din skull, hur mår du? Och det är ingen lögn. Jag är glad för hennes skull. Men i glädjen bor även något annat. En sorg, känns det som. Eller avundsjuka. Det kan vara så fult att det är en rå jävla avundsjuka jag känner.
Jag hör på hennes försiktiga formuleringar att hon letar efter tecken på min trasiga insida, men jag tänker att hon ska slippa se den. Det är fel att hennes graviditet ska få mig att gå sönder inuti, men det är rätt att hon inte ska behöva bära min smärta. Det är hennes första barn, det som sker i henne ska bara vara fint och spännande och hundra procent om henne. Jag är glad för hennes skull. Och ledsen för min egen. Det är okej.
Men jag skulle verkligen behöva lite solsken just nu.
Kram! Sorg och avundsjuka och ledsamhet och gläde för andra är väl helt naturligt samtidigt tror jag. Hoppas solen kommer och värmer snart!
SvaraRaderaVet hur det känns att vara ledsen för sin egen skull men glad för någon annan på samma gång. Det är okej att känna så. Kram
SvaraRadera