Jag sitter vid köksbordet, datorn framför mig och en mugg kaffe bredvid. Naglarna är nymålade, måste fingra försiktigt på tangenterna. Om en liten stund ska jag sätta mig i bilen, köra två timmar för att nå en fantastisk liten klick kvinnor. Jag har fått order om att köpa med munkar från dunkin' donuts. Det är den gravida i sällskapet som bestämt att hon ska passa på att växa till sig. Jag kan relatera till det.
Det har pratats lite om barn här hemma på sistone. Och för en stund sedan, samtidigt som han gick upp ur sängen, sa Kim vi kanske inte behöver ha den där hormonspiralen. Den som gör att vi inte blir gravida. Jag stängde ju den möjligheten i somras, efter all blod och kramper och en smärta som gjorde mig mörkare än någonsin efteråt. Nu öppnar han dörren lite försiktigt. Jag lämnar den på glänt.
Jag säger att det ju tog oss så jäkla lång tid att bli gravida sist. Kanske ska vi köpa en hund istället? Han ler och böjer sig fram, pussar mig. Säger att vi ju alltid kan fundera på det. Det slår mig nu, när jag skriver det här, att jag inte vet om han menade barnet eller hunden.
haha! tack för din fina kommentar. kram
SvaraRadera