Cava, chokladbollar och dinosaurier.

Så kommer veckans sista arbetsdag. Vi jobbar båda från vårt hem idag, varierar att sitta mittemot varandra vid köksbordet och bredvid varandra i soffan. Det är mysigt, jag tycker om att ha honom i närheten. Lyssna på hans mjuka smattrande mot tangenterna när jag tar mig genom en fyrtioniosidig brandskyddsdokumentation. 

Och i kylskåpet vilar en flaska cava till kvällen och om några timmar ska jag möta mitt barn på centralen. Jag saknar honom så mycket att det kniper i hjärtat nu. Det första jag ska göra när han kliver av bussen är att krama honom hårt. Det andra är att fråga om vi ska åka hem och göra chokladbollar. Det tredje är att föreslå pannkaksfrukost och dinosaurier på naturhistoriska imorgon. Det fjärde är att krama honom igen.