Magkänslan.

Och så på måndagskvällen kommer det ett mail från min chef. Han skriver att två extremt spännande projekt precis landade hos oss. De är komplexa och intressanta och utmanande och allt som vi nånsin har velat ha. Han frågar om jag kan sätta av min torsdag till att gå genom uppdragen med honom.

Jag tvekar inte, trots att det är just under torsdagen som jag har bokat den där lunchen. För jag känner i varenda fiber i min kropp att jag ska vara kvar där jag är. Blir mer nyfiken på de där två kundprojekten än på den andra tjänsten, och jag tänker att det väl säger allt.

Och dessutom tror jag att om jag är kvar där jag är och om jag ger allt jag har, så kan jag nog få samma tjänst som hos vår konkurrent här i huset inom ett par år. Och är det någonstans man vill vara, så är det där jag är. Det är det som min magkänsla säger mig.