Fredag morgon. Dagen då min bil måste bort från snödrivan som bildats runt den. Det är murar av snö runt hela bilen och taket är täckt av en halvmeter. Jag har ingen skyffel och vägrar köpa en, så jag sparkar bort snön. Vid ett tillfälle sparkar jag en trottoarkant istället för snöväggen och hela foten skriker av smärta. Det bultar i den ännu, nu någon timme senare.
Efter fyrtiofem minuter i snöhögen är jag blöt och genomfrusen och bilen är fortfarande till häften fast. En man kommer fram och erbjuder sin hjälp och jag vet inte om jag ska kyssa honom eller börja gråta. Gör inget av det utan tackar snällt och tillsammans får vi loss min bil på bara någon ynka liten kvart.
Kör bilen till jobbet där den får stå varmt. Hackar tänder i tjugo minuter på tuben hem. Jag har fläckar från bilen och smutsig snö på strumpbyxorna och sockorna är blöta, mascaran har runnit och jag ser precis lika hemsk ut som jag känner mig. Kommer hem, slänger in alla kläder i tvättmaskinen och duschar varmt. Mjuka tights, stickad tröja och raggsockor direkt från elementet.
Och orsaken till att jag vägrar köpa en skyffel? Startade dagen med att bråka om pengar. Vi brukade aldrig någonsin bråka om pengar förut, men vi hamnar allt oftare i den diskussionen nuförtiden. Det bekymrar mig att vi sällan verkar vara på samma våglängd. Jag vet inte när det hände. Eller jo, under hans sjukdom. Det är så mycket som kastats om sedan han blev sjuk och ibland har vi så svårt att förhålla oss till varandra.
Men jag ska försöka lägga grälet bakom mig idag. Vill så gärna ha en lugn och insnöad helg och känna mig glad. Glad och lätt. Titta på film efter film och bara vara under en filt i soffan hela helgen. Jag behöver det, kräver det. Kan någon ringa min man och berätta det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar