På måndagsmorgonen kommer ett samtal. Det är VD:n för ett konkurrerande företag. Han säger att de håller på att forma en tjänst som borde bära mitt namn. Han frågar om jag vill prata lite om det och jag säger att jag kan lyssna. Och han berättar vidare och det han säger låter bra. Roligt. Utvecklande. Han frågar om jag vill träffas över en lunch och prata vidare om vad vi kan göra med tjänsten. Jag säger ja. Tänker att man alltid kan lyssna.
Ett par timmar senare sitter jag ner med min chef, så där informellt som det alltid är. Och jag känner ju att jag hör hemma där jag är. Vill nästan inte ha något annat erbjudande, vill inte riskera att känna att jag borde gå vidare. Tänk om det är för bra för att tacka nej till?
Men jag behåller den där lunchen i kalendern ändå. Lyssnar på magkänslan.
Så smickrande! Klart du ska träffa dem. Du kommer känna sen vad som är rätt.
SvaraRaderaMan ångrar verkligen bara det man inte gjorde.
SvaraRaderaMåste vara nice att vara eftertraktad! Själv söker man jobb efter jobb utan att ens få gå på intervju... Tycker också du borde gå på lunchen och sen känna efter. Man kan ju alltid tacka nej!
SvaraRaderaJa, gå dit och lyssna! Otroligt smickrande och peppande att bli handplockad - var skitstolt.:) Men ändå, skön känsla att vilja vara kvar där du är. Och om du väljer att byta, förhandla till dig allt det där extra som du gillar med nuvarande jobbet (det låter ju rätt flexibelt med hemmajobb etc.). Kram
SvaraRadera