Tillbaka.

Klockan nollsextrettio ringde alarmet imorse. Det kändes ovärdigt. Stod tjugo minuter under hett, strilande vatten i duschen och försökte bli människa. Klockan åtta var jag på kontoret. Upptäckte att jag fått mail från chefen i fredags där han bad oss semesterfirare pausa semestern och fylla i våra tidrapporter för att underlätta hans arbetsdag på måndag. Blev sur och väntade en kvart extra med att skicka in tidrapporten. Så pass barnslig tydligen.

Kände efter en mindre evighets upprensning i mailinkorgen att jag nog arbetat över lunchen, men klockan var visst bara kvart över nio. Det känns som att detta kan bli en mycket lång dag. Det finns förresten så mycket som jag vill berätta för er, få skriva ur mig.

Som att jag drabbades av någon slags panik över att bli gravid igen, eller nej - av att förlora ett barn igen, fan jag skulle aldrig överleva det, att jag tjoffade upp en spiral. Är inte helt säker på att den kommer få sitta kvar, men just nu känns det bäst så. Eller att Kim helt seriöst sa till vår parterapeut att vi har ett helt jämställt förhållande, delar rakt av på hushållssysslorna. HAHAHA?! Åh herregud. Jag måste ta tag i denna lilla problematik, ska bara hitta orken först.

Eller det allra mest aktuella, att vi har packat ner nästan hela vårt hem och imorgon får nycklarna till nästa. Att vi ska köpa gud vet hur många liter färg och sätta igång med målandet i helgen. Att vi faktiskt är läskigt nära att lämna vårt hem, vår hemstad, för något väldigt annorlunda. Så Jävla Läskigt.