Ont.

Så blir det söndag igen. Jag sitter i fönstret i vår nya lägenhet. Tittar på de nymålade väggarna och gråter. Inte över väggarna, utan för att det är söndag. Söndagar är svåra nuförtiden. Söndagar är dagen för det som skulle varit en ny vecka. Jag gråter för livet som inte stannade kvar. Jag vet precis vilken vecka som skulle ha kommit idag, undermedvetet håller jag räkningen.

Och idag är det extra tungt. För att det är söndag, och för att jag inte sitter i vårt nya vardagsrumsfönster med en kula på magen.