Jag har suttit med ett anbud framför mig i tre dagar nu. Krånglat in mig i beskrivningar av funktioner och kravspecifikationer, suddat och försökt förenkla men alltid hamnat i samma snårighet igen. Det går liksom inte att göra vissa saker enklare. Efter en viss nivå tar det stopp. Det är ungefär som med hjärnaktiviteten, det går bara till en viss gräns. Sedan behövs kaffe och en plopp och en stund i en mjuk fåtölj. Bara rensa huvudet.
Jag vet inte om jag har längtat till något så här mycket tidigare. Jag längtar till att anbudet är inlämnat, till att jag kommer hem ikväll och får träffa mitt barn, till att han och jag åker tillbaka till Stockholm på söndag, till att flyttlasset går på måndag, till att flyttstädningen blir avklarad nästa helg. Till att den där kökssoffan är byggd, Adrians garderober är målade, att alla saker hittat sin plats i vårt nya hem. Till en söndag helt fri från planer.
Åh. En söndag fri från planer, det är vad jag längtar allra mest till. Det är min målbild, det som håller mig igång. Idén om att vakna till en söndag utan något som behöver göras. Helskotta vad många museum jag ska gå på då, så många kyrkor jag ska spana in, alla dessa caféer som jag ska besöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar