Saknar ord (och det hör ju inte till vanligheten).

Igår kväll var vi på Ica och handlade, fyllde korgen med sånt som vi tycker om på lördagsmorgnarna; ägg, ost, bröd, mjölk. Sånt. När vi passerade hyllan med risgrynsgröt kunde jag inte låta bli att låta en förpackning glida ner i korgen. Det kändes så rätt, till det mörka brödet och osten och löven som virvlar utanför fönstret.

Vi gick till kassorna och betalade och gick ut, men på parkeringen kom flickan i kassan springande efter oss och ropade hallå, hallå, ni glömde risgrynsgröten. Den hade hamnat på sniskan på bandet så ni har inte betalat för den, men vet ni vad, ni får den av mig. Jag vill att ni ska få en riktigt mysig frukost imorgon.

Och jag vet inte vad jag ska säga. Just nu, när Sverige känns mörkt och kallt och grymt, gör det så oerhört mycket att en människa gör en så liten men omtänksam handling, att jag... jag vet inte, tappar ord. Blir alldeles varm inombords. Det känns hoppfullt, plötsligt.