Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Måndag morgon och jag ligger på soffan med datorn i knät. Har bokat av alla möten, ska bara göra den admin som jag orkar med och vila mellan varven. Galan var fantastisk, magsjukan som följde var mindre glamorös.

Den var verkligen fantastisk, galan. Kostymerna, klänningarna, skorna. Åh herregud alla fantastiska skor. Röda mattan, fotoväggen, middagen. Efteråt när alla dansade på scenen och det kändes som att den skulle ge vika under oss men ingen gick av, bara log större och dansade högre.

Natten till söndagen kom magsjukan och sedan dess har jag inte fått behålla något av det lilla jag lyckas äta. Jag är en aning svajig nu. Men det kunde ha varit värre, det kunde ha börjat ett dygn tidigare eller på tåget på väg hem. Det hade varit tusen procent värre.

Och dessutom är väl det här livet i ett jäkla nötskal.