Det största.

Jag vet att man brukar säga att åldern ens barn befinner sig i alltid är den bästa åldern, men just nu är det mer sant än nånsin. Han är sjutton, nästan arton, och läser andra året på arkitekturlinjen.

Kommer hem och har gjort något nytt i skolan nästan varje dag, visar sina skisser och designer. Häromdagen hade han designat vinglas, en annan dag ett utkikstorn, en tredje dag hade de börjat med planlösningar.

Att se sitt barn växa upp och vara precis i det där klivet mellan barn och vuxen, att se honom ta små steg mot vuxenvärlden varje dag, det är min bästa upplevelse nånsin. Det största som jag har varit med om.