Om en galaklänning.

Så kommer den till sist, galaklänningen. I flera dagar har jag haft ångest över att den är så snäv, tänkt att den aldrig kommer passa. Att det kommer se ut som att jag har hällt ner mig själv i den. Men så kommer klänningen och jag hämtar den med ett pickande hjärta.

Lägger paketet på sängen och vecklar upp det tunna pappret som skyddar klänningen. Kan inte hindra leendet när fingrarna nuddar det glansiga tyget. Lyfter försiktigt upp klänningen och placerar den på sängen.

Drar av jeansen och tröjan. Kliver i klänningen och låter den forma sig runt min kropp. Stiger i ett par höga svarta pumps, för de glittrande skorna har inte kommit ännu, och klänningen är perfekt. Fantastisk. Den smiter om min kropp, kramar mina mjukaste delar, gör det allra bästa av mina former.