Första januari. Kommer hem från den lilla staden och dräller ner i soffan. Äter den obligatoriska pizzan, som man gör på nyårsdagen. Det gör ingenting att jag bara kommer upp i sextusen steg den dagen, för det är ju nyårsdagen.
Andra januari. Det är mörkt, kallt och regnigt. Går från lägenheten till tunnelbanan till kontoret. Åtta timmar senare går jag från kontoret till tunnelbanan till lägenheten. Egentligen är det dags för ett benpass på gymmet, men eftersom jag har en regel om att jag inte får gå och lägga mig om jag inte är uppe i tiotusen steg tänker jag att en springtur är bättre.
Men så fastnar jag vid matbordet i ett samtal med barnet och min man frågar om jag vill ha en whisky och det vill jag ju, för klockan är redan åtta och skitsamma att jag bara är uppe i tretusen steg.
Tredje januari. Springskorna står redo i hallen, löpkläderna hänger över en stolsrygg och alarmet står på sex. Men så ringer klockan och jag är så trött. Tänker att jag fortfarande hinner springa en kortare runda om jag går upp klockan sju. När klockan blir sju tänker jag att det är onödigt att springa.
Och nu är klockan snart sexton och det är fortfarande den tredje januari. Vi ska gå och handla och sedan tror jag att det blir det där benpasset och kanske, kanske kommer jag upp i tiotusen steg, men vem räknar.
Så är det. Vissa veckor blir det inte så många steg. Annat i livet behöver prioriteras. Mitt mål är 6000 steg per dag, bara för att det var förinställt i appen. Och rätt nyss kom man framtill att det var just vid 6000 steg de stora hälsovinsterna märktes, eller nåt liknande,så jag låter målet vara kvar där. Vissa dar går jag 2500 steg, vissa 13000. Jag har börjat lära mig vilka rundor hemma som räcker om det fattas ett visst antal steg, hege. Jagvill gärna få min stjärns och applåd ju...i appen alltså. Ta det lugnt. En annan vecka blir det mer. Ta hand om dig!
SvaraRadera❤️
Radera