Om att vara rotad.

Fem par runt ett långt bord. Bubbel i höga, gröna glas från femtiotalet. Bouillabaisse och ett fylligt vitt vin. Äppelkaka med mandelmassa och en mandellikör. Vi har inte träffats alla i samma sällskap sedan innan pandemin.

Våra vänner flyttade in i huset under tiden som covid rasade, återställde det varsamt till sitt ursprung från tidigt femtiotal. I ett rum finns en Josef Frank-tapet kvar i original. Allt i huset är fyndat på loppis och auktion, men bara de allra bästa guldklimparna. En soffa från Svenskt tenn i vardagsrummet, mjuka skärmar över lamporna.

När fredagen slagit över till lördag kommer vi hem. Min man tittar sig runt i vår lägenhet. Borde vi sälja och köpa ett femtiotalshus? säger han och jag tittar på det som han ser. Våra nästan fyra meter i takhöjd, de snirkliga listerna, det gamla trägolvet. Möblerna med sina enkla och rena linjer för att möta det förra sekelskiftet. Aldrig i livet, säger jag.

Det är en fin känsla, att kunna vara i någon annans hus och vara överväldigad över hur fint det är men att sedan komma hem och känna att det egna hemmet är rätt, att det speglar en själv. Kanske är det att vara rotad.