Stressen slår till sist över. När vår marknadschef ringer på tisdagskvällen skrattar jag bara åt eländet. Har vi en kris? frågar han och jag säger att eventuellt har vi det, ja. Helvete, säger han. Helvete, säger jag. Sedan skrattar vi igen.
Vi bestämmer att vi inte ska måla fan på väggen ännu. Vi väntar till morgondagen med att få panik. Så jag läser restaurangmenyer och textar med min svägerska om olika drinkar vi ska dricka på torsdag istället. Det är mycket trevligare än panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar