Så blir det måndag i vecka nitton. Pollen täpper igen min näsa, får ögonen att svida. Jag beskriver känslan för min chef, säger att det känns som när man verkligen behöver gråta. Men det kanske inte är en känsla ni killar känner igen, säger jag. Vad fördomsfullt! säger han.
Ett par timmar senare har vi medarbetarsamtal. Man ska gradera sina egna prestationer inför samtalet. Jag har satt bockar i rutorna för mycket bra. Han nickar och håller med, men ibland pekar han på rutan längst till höger, där det står världsklass. Bocka för där istället, säger han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar