Så jag sa till min chef att jag klarar mer, att jag ville ha det där projektet som han dinglade framför mig. Och nu drunknar jag. Helvete, vad jag drunknar. På tisdagskvällen tar min man sin tallrik och äter framför datorn när hans möte aldrig tar slut.
Du jobbade hela kvällen igår, du kan inte säga något, säger han och jag rycker på axlarna.
Han har inte fel. Jag jobbade stora delar av helgen, hela måndagskvällen, hela tisdagskvällen och gissa vad jag behöver göra nu. Jobba. Jag vet att jag bad om det, men jag kan tänka mig en liten stunds vila.
Det är märkligt det där, vilka turer livet måste ta innan man landar där man ska landa.
SvaraRaderaJa, verkligen.
Radera