Mer eller mindre lyckat.

Så blir det dags för vårt årliga konsultforum. Min arbetsuppgift under forumen har varierat under åren, men vid detta ska jag fånga upp saker som vi måste ta med oss in i framtiden. Men så ringer min chef när jag är på väg ut genom dörren.

Han är magsjuk, kan inte komma. Jag hinner läsa genom hans presentation två gånger innan det är dags. Jag har hjärtat i halsgropen hela tiden, hatar att behöva läsa på skärmen istället för att titta på publiken. Har den fadda smaken av en dålig presentation efteråt.

Forumet avslutas med middag. Jag dricker ett glas vin men kan inte slappna av. I en annan del av stan pågår en tjejmiddag och jag säger tack och godnatt till konsulterna, sjunker ner vid ett annat bord, beställer ett nytt glas vin. 

Låter bubblorna krusa till sig i mitt huvud, försöker släppa känslorna. Jag gjorde mitt bästa. Ibland måste det vara tillräckligt, även om det egentligen inte räcker.