På måndagen får vi komma tillbaka till kontoret. De som har varit sjuka är friska och ingen mer covid har synts till. Jag har längtat tillbaka, fast på söndagskvällen lägger jag mig ändå nära min man, min näsa mot hans rygg och lyssnar på när han andas, tänker att jag kan ligga så här hela natten, jag behöver inte ens sova.
Men jag somnar och vaknar igen nångång efter sex. Det är fortfarande nattmörkt ute, inte ens en strimma ljus på himlen. Kaffe, klänning och kavaj. En timme senare står jag på trottoaren. Då har ljuset börjat komma. Ännu en måndag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar