Jag säger till Dana att jag aldrig hinner skriva längre. Det är sant, min bok har inte varit öppnad på flera veckor och det som hamnar här är inte särskilt välformulerat. Häromkvällen funderade jag på att sluta blogga. Tanken varade bara i en sekund, för jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte samlade ihop mig här i slutet av dagen.
Så jag säger till Dana att jag inte hinner skriva längre. Sedan öppnar jag mitt lönebesked och ser alla de sparade semesterdagarna. Tänker att jag skulle kunna vara ledig en hel vecka i september eller oktober. Spendera tio timmar om dagen på att skriva min bok. Jag tror att jag skulle kunna skriva färdigt den då. Ju mer jag tänker på det fastnar det.
En veckas skrivtid, från morgon till kväll. Och orden som hamnar här, de får vara lite sisådär för ett litet tag. Trilla ut på tunnelbanan, i sängen två minuter innan lampan släcks, medan jag rör i vad som än puttrar på spisen, skrivna i farten på en trottoarkant.
Jag skulle köpa din bok!
SvaraRaderaTack! :)
RaderaDet jag saknar mest med mitt eget bloggande....När jag väl besöker min egen för att skriva är din blogg den FÖRSTA jag alltid går in på och sen blir det inga fler för här fastnar jag och läser ifatt alla månader jag missat. Så sluta aldrig att blogga.... och gud så underbart det låter med en bok. Jag skulle köpa den direkt.
SvaraRaderaMiljoner kramar!
Men vad fint, tack snälla! Jag tittar in hos dig då och då och blir alltid lika glad när det finns något nytt att läsa.
Radera