september 23, 2019

Vem behöver vila ändå liksom.

Jag skriver det som jag skrev igår, om att allt stök och bök känns jobbigt, sen bara accepterar jag det. Säger att det bara är en vecka till. Vi rensar i klädkamrarna, på vinden och i källaren. Åker till sopsorteringen och gör oss av med saker. Han spacklar och slipar för den allra sista gången, sedan städar vi. Bäddar rent i sängen, dammsuger golven, våttorkar alla ytor.

På måndagskvällen målar jag i den sista klädkammaren. Imorgon får den ännu en strykning, sedan kommer vi kunna börja bygga hyllsystemet som ska vara där inne. Och sen kommer saker flytta in igen, lämna alla våra hörn, ge tillbaka min sinnesro.

Det finns fler saker som väntar sen, men det är småpyssel. Som att hitta en fin gammal skomakarlampa till över matbordet och byta ut alla vädringsbeslag från plast till förnicklad mässing. Städa i skåpen ovanför klädkamrarna och lägga saker i plastlådor istället för trasiga gamla papperspåsar. Byta ut de två eluttagen som är de enda som inte är i gammaldags stil.

Små saker, enkla saker, saker som inte smutsar ner. Sånt som man kan göra på en kväll och sedan är det klart. Vi kommer behöva byta ut köket inom en ganska snar framtid, men jag blundar för det en liten stund till. Blundar även för bröstpanelen som min man vill ha i vardagsrummet, och serveringsgången som skulle bli perfekt i vår hall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar