Jag hinner inte titta bort, så när min chef tittar på mig från andra sidan rummet fastnar våra blickar. Han ser olycklig ut. Jag vill fråga hur han mår, men jag vet inte hur jag någonsin ska kunna prata med honom igen.
Klockan är lite efter sexton och vi har precis sagt att arbetsdagen är över. Runt oss har ett par chefer börjat plocka fram inför kontorsfesten som börjar om en liten stund. Vi ska vara här på kontoret först, sedan blir det oktoberfest på en restaurang inte så långt hemifrån.
Jag vet inte om min chef kommer följa med till restaurangen. Jag tror att vi behöver prata, men jag tror inte att det är någon bra idé efter ett par öl. Allt känns så skört just nu, jag känner mig så skör just nu. Vi behöver nog prata, men inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar