Jag läser det som jag skrev igår. Undrar om någon kan ha tolkat det som att jag tycker att livet utan småbarn är ett bättre liv. Jag menar det inte så, även om sanningen kanske är att jag tycker det. Det har funnits så många dagar då jag önskat att vi var en småbarnsfamilj, att pyttipannan stod på spisen och ett litet barn låg och vrålade på golvet.
Men nu blev det inte så och livet handlar ju om att göra det bästa av vad man har, tänker jag. Och det jag har är ett fjortonårigt barn och tid att laga långsamma middagar. Det är ett fint liv, det är det verkligen. Men det hade varit fint även med pyttipannan och det vrålande barnet.
Jag tänkte inte alls att du menade så! Jag äääälskar din blogg och dina inlägg. Som att jag läser en mysig bok där det kommer små kapitel då och då. Blir genuint glad varje gång jag ser en uppdatering ��❤️. Själv lever jag med man och tre barn mellan 5-10 år och jag tycker ditt liv låter urhärligt och skulle nog uppskatta det jättemycket själv även om jag är nöjd med mitt eget ��.
SvaraRaderaVad fint! Tack!
Radera