Våra söndagar nuförtiden, de har blivit livets söndagar. De följer samma mönster. Vi sover tills vi vaknar, dricker kaffe i sängen, äter en långsam frukost. När klockan inte längre kan räknas som förmiddag står vi utanför vår port, redo för samma rutt som söndagen innan.
Nästan iallafall. Men alltid Odengatan ner till Metropol, cirkulerar mellan prylarna som auktioneras bort. Sällan lägger vi ett bud, men det handlar inte om det. Och så ut på trottoaren igen. Promenerar genom stadsdelarna, pausar i små butiker som vi passerar. Stannar för en kaffe eller en drink eller en måltid. Det är så enkelt, så otvunget.
Igår var speciellt. Jag vet inte om det var regnet som gjorde det. Att gå under ett paraply och lyssna på regnet och känna sig varm. Eller om det var att jag insåg att våra söndagars form håller på att bli en vana. Av någon anledning gör mig glad, som om det är något fint att ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar